lisaihongkong.blogg.se

Jag spenderar min lördag på ett ganska tomt och tyst kontor, då väldigt många antingen har sin lördag ledig eller är borta på förlängd påskledighet. Det är ganska skönt faktiskt. Kontoret är normalt sett ganska stimmigt, med många människor som för högljudda diskussioner lite varstans och telefoner som ringer och svaras i. Till detta kommer också upprigningssignalen som faxen brevid mitt bås ger ifrån sig. Ljudet från  denna slungar mg obönhörligt tillbaka i barndomsminnen - varje gång.

Jag använder denna lugna dag till att reflektera över mina veckor så långt. Min tidsuppfattning är lite skev, då jag å ena sidan känner jag det som om jag kom nyss, men å andra sidan känner att jag varit här väldigt länge. Jag inser dock att det bara kommer att gå snabbare här mot slutet, inte minst eftersom att de kommande veckorna är kortare (i och med påskledigheter).

Så vad har jag tagit till mig så här långt då? Ja, först och främst måste jag säga att det är väldigt lärorikt att faktiskt få spendera tid hos en entreprenör, som dessutom i detta fall även agerar designkonsult eftersom projektet är en totalentreprenad med designansvar. Här har jag fått följa beslut och direktiv uppifrån ledningen (där säkerhet varit något jag kommit att fokusera lite på) ner genom veckomöten med samordare till projektledare, ingenjörerna, förmännen och slutligen ner till arbetarna. Jag får många bra och pedagogiska exempel på hur information kommuniceras mellan enheter och hierarkiska nivåer. Skillnaden i utbildningsnivå mellan de som arbetar i projektledningen och de som arbetar ute på fält är väldigt stor här i Hong Kong och det räcker inte med att exempelvis överlämna de metodbeskrivningarn jag läst till förmännen och hoppas att det blir genomfört korrekt. Istället är ingenjörerna väldigt aktiva ute på bygget. De informerar arbetslagen direkt om vad som är aktuellt för arbetsuppgiften, både vad gäller uppgiften som sådan, men också särskilda säkerhets- och miljöaspekter. Vidare sitter det uppe uppmaningar med färgglada figurer lite varstans om exempelvis rutiner vid olyckor, hur skyddsutrusning används etc. Sen är det en annan sak att dessa uppmaningar sällan, eller aldrig, följs. Trots rökförbud på och i anslutning till arbetsplatsen går jag ofta igenom flera moln av cigarettrök när vi besöker bygget. Vissa saker är helt enkelt lika här som i Sverige. Det gäller att hitta sätt så att regler efterföljs och inte blir annat än obetydliga krumelurer på en anslagstavla någonstans.

 

Andra saker är inte alls som hemma i Sverige. Här känner jag som åskådare ofta att människor pratar förbi varandra, särskilt på möten. Jag vet inte om det är språkförbistringar, men jag får ofta känslan av att besluten tas någon annan stans. En tanke som jag får bekräftad av några av mina kollegor som tidigare arbetat i England. Beslutsförfarandet ser inte riktigt ut på samma sätt här, alla viktiga beslut tas före eller efter möten snarare än under.

Jag ser också andra skillnader mot svensk byggindustri. När jag vandrar runt på byggena här så står ofta många arbetsplatser helt still, i väntan på maskiner, material eller tillstånd. De projektledare och ingenjörer jag pratar med menar att de aldrig har för mycket att göra, aldrig känner sig stressade. De har personal så det räcker och blir över. Det är heller inte så enkelt som att planeringen från ledningens sida är dålig, och att väntan därför bli oundviklig. Nej utan snarare är det så att arbetskraften inte är flaskhalsen utan istället de logistiska utmaningarna. Det ska bli spännande att se om vi ställs inför liknande problematik väl hemma i Sverige igen.

Jag reflekterar också över att miljöfrågan på intet sätt verkar vara lika prioriterat här som det är i Sverige. Det är inte en fråga som lyfts på samma sätt som exempelvis säkerhet görs. På tal som säkerhet så genomförde de tidigare i veckan en "stand down", precis som vi på Trafikverket anordnar varje år, för att uppmärksamma frågan om säkerhet på byggarbetsplatsen. Nu gjordes dock detta retroaktivt, efter att två allvarliga byggarbetsplatsolyckor inträffat i andra Gammon-projekt på kort tid.

Det har varit lite svårt att förhöra sig om deras syn på åtgärder för att minimera miljöpåverkan i olika skeden av projektet. Det kan vara så enkelt att jag frågat fel personer, att de längst ut på linjen faktiskt inte riktigt vet mer än de praktiska åtgärderna som vidtas på byggarbetsplatsen (som exempelvis uppsamlingskärl under kompressorer och liknande för att undvika oljespill till mark och vatten). Om en dryg vecka ska jag spendera lite tid med designgänget och förhoppningsvis kan de besvara några fler av mina frågor. Jag är särskilt nyfiken på att veta hur de har resonerat kring utformningen av bron, har de minimerat materialåtgängen samt valt material med mindre miljöpåverkan på något sätt? Andra saker jag försökt få svar på är till exempel val av drivmedel för pråmar och fartyg, samt åtgärder för att minimera bränsleåtgången. Här får jag dock inga svar alls från mina kollegor, de verkar inte riktigt förstå hur jag menar.


Här är Sunny Bays tunnelbanestation, som jag anländer till varje morgon strax efter halv 8 på morgonen. Den är faktiskt riktigt trevlig, ljus och välstädad. Lägg märke till de urgulliga Musse Pigg-vagnarna som står vid plattformen, de är specialare för tunnelbanelinjen som går till Disneyland Resort på andra sidan Lantau.

Nu taggar jag om för lite ledighet innan jag drar igång min femte vecka på måndag. Då ska jag vara med ett nytt gäng, Marine Team, som är ansvariga för att bygga plattor och bropelare ute på sjön. Det ska bli väldigt spännande att se hur detta skiljer sig från Land Works arbete. Kanske är utmaningarna de samma.

/Lisa