Lummiga skogar och knökfulla gator
Kategori: Allmänt
Så var den första riktiga helgen här nere till ända och måndagsmorgonen och en ny vecka ligger nu framför mig. Ledigheten var välbehövlig men kort, med tanke pa alla nya bekantskaper, ny kunskap och det överlag stora informationsflödet jag behövde processa. Jag tänker som bäst när jag promenerar, så igår morse (efter att jag avnjutnit en lång och kaffedrypande frukost hemma på rummet) begav jag mig ut för att pröva på en av de välanvända promenadsträckorna i staden. Wan Chai Green Trail, En grönkantad och brant stig, går upp från de låglänta delarna av staden upp mot "mid-levels", där utsikten ner mot höghusen är svårslagen. Väl däruppe anslöt green trail mot Bowen Road, ett motionsspår som vinglar fram i den lummiga skogen, kantad av stup ner den högljudda staden. Jag promenderade längs sträckan, först åt ena hållet tills den tog slut för att sedan vända och promenera slingans längd åt det andra hållet. Väl framme vid vägens ände traskade jag längs med 'tram-path", spårvagnens dragning upp till Hong-Kong öns högsta punkt (Victoria Peak), tills jag kom fram till Hong Kong Park, där jag tog en stunds paus i solen.Väl hemma visade sig att jag gått närmare 1,5 mil, så det var en helt okej söndagsutflykt.
Övre delen av Wan Chai, med det runda huset som särskilt bra landmärke att leta efter då en villar bort sig.
Utsikt ner över ön. Den höga byggnaden som skymtar bakgrunden (Central Plaza), med den vackert glänsande metallen som ska föreställa Terracotta framtill, är Hong Kongs tredje högsta byggnad.
Utsikt ner över Happy Valley med racingarenan skymtandes mellan byggnaderna.
Kontrasterna är enorma!
Passade även på att fota under pausen i Hong Kong Park.
Det finns rätt manga häftiga hus att vila ögonen på.
Hong Kong är verkligen fullspäckat på söndagar. Familjer, vänner och nya bekanskaper myllrar fram genom parker, över gator och i butiker. Att ta sig fram i ett promenadtempo är bara att glömma, och det gäller istället att göra det bästa av situationen och gilla läget. För det kan vara ganska kul det också, att slå sig ner på en parkbänk med en bra ljudbok i öronen och bara titta på folk. Lyckliga människor som rör sig i gaturummet, flödar fram som en enda stor gemensam organism. HongKongborna. Jag känner mig inte som en del av dem, men åtminstone som en väldigt välkommen gäst.
Idag skiner solen från en, om än inte helt blå så ändå tillräckligt klar himmel för att min hud förvånat skulle vakna till och avtäcka några nya fräknar av bara farten. Det är årets första riktigt varma sommardag och på bygget stånkar redan arbetarna om den olidliga årstiden som närmar sig. Jag bara njuter, det är inte så dumt att byta ut Stockholms-vintern mot denna värme.
Det blir nästan lite semesterfeeling när vi åker båt mellan plattformarna!
Tog en kafferast ute och passade på att se på när en av de plattformarna som ligger närmast land slog ner förstärkningshöljet med hjälp av vibrationshammare. Det låter rätt mycket, så det passade bra att observera på ett litet avstånd.
Den här veckan är i alla fall tanken att jag ska titta vidare på en annan typ av grundpelare, närmare bestämt stålkärnepelare. Jag återkommer längre fram under veckan med nästa del i min följetong om hur brobyggen.
En intressant sak för just denna delen av bygget är hur de förhåller sig till att arbeta nära järnvägsspåren. Idag fick jag bara en kort introduktion under vår rundvandring, senare i veckan ska jag sätta mig in mer i de specifika detaljerna kring hur skyddsåtgärderna utförs. Här håller de i alla fall på att sätta upp ett stort stängsel som skärmar av arbetsplatsen från järnvägsspåret.
Och vet ni, jag tror att den här veckan blir minst lika bra som den förra!
/Lisa
