Att bygga en bro - del två
Kategori: Allmänt
Förra veckan spenderade jag med att lära mig hur de marina, borrade, pelarna konstrueras och denna vecka har jag gått vidare till att kika på socked H-pile, stålkärnepelare. Det finns egentligen tre stora skillnader mellan dessa två pelartyper. De borrade pelarna är grövre, innehåller en bur av armeringsjärn och gjuts i betong. Stålkärnepelarna är mindre, stabiliseras med en "stållkärna" formad som ett H-uppifrån (därav namnet socket H-pile (på engelska) och injekteras med cementbruk istället för att gjutas. Dessa pelare placeras tätt tillsammans, och ska tillsammans hjälpa till att fördela tyngden från bron ner genom marken till bergrunden.
Här är en bild på en helt annan bro, under vilken Gammon har ett stort materialupplag.
Processen med att konstruera dessa pelare är ganska lik den tidigare. Först sker en provborrning för att identifiera hur berggrundens profil ser ut samt hur djupt ner pelaren måste sträcka sig för att berget ska kunna bära tyngden. Till skillnad från de marina pelarna borras dock inte ett provhål för varje enskild pelare, utan istället görs en provborrning som sedan får fungera som referenspunkt för alla pelare inom fem meter från denna punkt. Efter detta installeras det temporära höljet i marken, ett hölje som sedan töms på jord och sediment. Därefter borrar man sig ner till tillräckligt stabilt berg, vartefter stålkärnan installeras. Därefter kan injekteringen ske och höljet lyftas bort. Sedan sker också ett lasttest, för att se så att pelarna klarar av den maxlast som de beräknat ska klara. Detta kan göras antingen via att placera motsvarande tyngd ovanför själva pelaren, vilket dock ofta är svårt eftersom en sådan last är väldigt skrymmande och kräver stora arbetsytor. Detta är sällan fallet för detta projekt, där utrymmena ofta är väldigt begränsade. Ett annat alternativ är att använda sig av pelare brevid och att låta dessa agera ankare som tynger ner pelaren som testas. Detta är alltså i korta drag hur stålkärnepelare konstrueras.
Sponsättning i löst material, vilket medför att en mindre maskin, som inte låter lika mycket som vibrationshammaren, kan användas.
Här har vi då dessa stålkärnor
Runt de pelare som ska stå i en sluttning lindas ett skummaterial för att säkerställa att ingen kraft överförs i sluttningen och orsakar skred.
Det är rejält med aktivitet runt om på arbetsplatsen. Här installeras höljen.
Den fysiska placeringen av dessa pelare utgör en utmaning, eftersom arbetsområdet ligger väldigt nära ett antal järnvägsspår. Detta ställer stora krav på Gammons medarbetare. Först och främst så måste de mäta eventuella förändringar i markläge för spåret, något som skulle skapa stora påfrestningar på järnvägen. Vidare så injekteras marken intill spåret där pelare installeras, och stora skyddsstaket sätts upp som en barriär mellan arbetsplatsen och spåret, för att minimera risken att saker "faller in" på spårområdet.
Här installeras ett sådant skyddsräcke.
Logistiken är ett ständigt huvudbry för projektet. Förra veckan fick jag studera hur båttransporter och pråmanvändning planeras för att optimera utnyttjandet av dessa, och det var också ganska tydligt att det emellanåt kan vara ganska frustrerande, inte minst för medarbetarna, att det inte går att snabbt ta sig ut till valfri plattform (eller tillbaka till land för den delen) och båtarna råkar befinna sig på uppdrag någon annanstans. Men även på land är material- och persontransporter och förvaring ett stort problem eftersom arbetsytorna är väldigt smala och inte heller särskilt långa. Det är helt enkelt svårt att rymma det som skulle behövas, exempelvis automatiska cementblandare. Istället används manuell arbetskraft, med svår arbetsmiljö för medarbetarna som ett exempel på negativ konsekvens av detta.
Här är en bild på den automatiska cementblandarstationen, eller åtminstone en liten del av den.
Nedan kommer lite bilder från en av deras materialupplag, där bl.a. de prefabricerade höljena lagras innan de skeppas iväg till arbetsplatsen och plattformarna.
Som avslutning på min tid hos Gammon Foundation var vi idag ute och åt Dim Sum tillsammans, allihopa. Dim Sum är lite som tapas, massa smårätter som delas inom sällskapet. Väldigt gott!
En bråkdel av den ständiga strömmen av mat som placerades ut framför oss!
Imorgon väntar ytterligare en kurs i säkerhet på arbetsplatsen, Zero Harm Induction, som är företagsspecifik för just Gammon. Därefter väntar en välförtjänt helg då jag tänkte resa ner till Vietnamn, närmare bestämt Hanoi, och passa på att hälsa på min mamma, som för närvarande håller på att göra en prakik där.
Så nu ska jag faktiskt ta och packa klart det sista.
Trevlig helg på er!
/Lisa
